Bokanalys "jag finns"

Jag finns.

Vi har läst en bok som heter ”Jag Finns”.

Jag tror att hon valde titeln för att verkligen få fram hennes budskap att ”Johanna” verkligen finns. Att alla finns även om de inte tror det själva. Men i slutet fick hon äntligen finnas.

Det finns ju faktiskt sådana tjejer och killar som känner så här, och ”Jag finns” bevisar och kanske öppnar de vuxnas ögon att det finns fall som detta. Det är verkligen hemskt att det finns men det gör det ju.

Det är lite konstigt att mamman behandlar Johanna på det viset hon gör, ska inte mammor älska och bry sig om sina barn? Jag tror att mamman var typ ett kontroll freak. Hon tog inte ett nej till svar och alla var tvungna att göra det hon ville till och med hennes egen mamma. Men jag tror att te.x när de var på utveklingsamtal så blundade hon för allt fel. Jag tror att hon inte vill att Johanna ska ha problem utan bara vara en populär tonåring utan några problem.

Jag reagerade mycket på hur ALLA i skolan inte reagerade. Det var en tjej som blev misshandlad helt öppet men det var ingen som reagerade. Ingen hämtade en lärare eller ens sa något. Hur kan man bara göra så?! Var de rädda för Vedin eller vad? Var de inte fler än honom? Kunde de inte få övertaget? Varför kunde de inte gadda i hop sig mot Vedin? Varför kunde de inte tänka på detta sätt? Varför kunde de inte komma på att om de hjälpte Johanna kunde det bli så mycket bättre? Rädsla, men inte rädsla att bli spöad av Vedin, de kunde ju klara det om det var fler, just det, ”om”. Vad skulle hända om ingen sa något förutom en, skulle de andra tycka att man var konstig och plötsligt blev man lika ensam som Johanna, och ingen ville ju bli som Johanna så ingen hjälpte henne. Det tror jag i alla fall.

En av den konstigaste händelsen var nog när Johanna blev indragen i killarnas omklädningsrum och avklädd och sedan kissad på. Specielt efter, när läraren knappt reagerade. Hon måste känt sig så ouppskattad och osynlig då. Usch!

En annan uprrörande händelse var när mamman låste in henne i källaren. Hennes lillebror ville ha glass och mamman sa att Johanna inte fick ta med lillebrorn. Johanna var nog mörkrädd. Jag kan relatera till det, jag skulle aldrig våga gå ner dit själv. Och sedan låste mamman in henne. Mamman är verkligen idiotisk. Hemskt, bara hemskt. Hur kan man behandla sin dotter på det viset? Bara för att hon sa emot sin mamma fick hon bli inlåst.

Språket tyckte jag var rätt vanligt, men ändå rätt stillsamt. Inte mycket svordomar, antagligen för att hon inte fått det för sin mamma.

Jag tyckte att den var bra och det var bra att hon skrev den, nu vet alla det här kan hända.

Jag tror att hon var stolt över sig själv efter att hon skrev boken. Att vara tvungen att tänka på det igen, hade det varit jag hade jag aldrig velat tänka på det igen.

Nu har jag berättat om boken ”Jag Finns”.